kust till kust

Wednesday, February 28, 2007

Från Cape Conran Coastal Park till Royal National Park

Vi kom till Cape Conran Coastal Park, längst österut i Victoria. En av många nationalparker utefter kusten. Samma stund som vi kommit in i skogvaktarstugan i parken öppnade sig himlen med åska och regn. Det var riktigt busväder i några timmar. Tältarna fick gräva kanaler för att vatten inte skulle rinna in i tälten. Vi hade det torrt i vår campervan. Det lugnade sig lite fram mot kvällen så att vi kunde ta en promenad på stranden. Även den här stranden var fantastisk, men vädret lockade inte riktigt till bad. Det blev några dagar med regn av och till. Vi fick göra regnskydd av ett par vinkartonger för att kunna ha öppet vädringsfönstren på natten. Det fungerade ganska bra, men en natt fick vi mycket regn och då blev det till att vakna vått. Den regnigaste natten bodde vi gott på motell i Eden, efter att vi tagit en promenad och fått ett mindre skyfall över oss. Vi hade då kommit till "Sapphire Coast" i New South Wales. När vi inte kunde bada passade vi på att köpa nya badkläder, och då återkom det vackra vädret.
Förutom härliga beacher finns det fina skogar i den här sydöstra delen av Australien, mellan bergen i Great Dividing Range och havet. Det var trevlig bilväg utefter kusten och vi tog god tid på oss. Stannade till för övernattning, när vi hittade en trevlig camping. I Merimbula åkte Kent med en mindre båt på en fisketur. Fiskelyckan var god och vi åt fisk i tre dagar efter det. Vid båtbryggan såg vi hur två stora stingrockor gled omkring. De såg verkligen imponerande ut och armarna skulle inte räcka till för att beskriva hur stora de var. Några kookaburror hade föreställning för oss när vi stannade för lunch i en skogsdunge. Charmiga fåglar, som påminde Christina om en del busfåglar i skolan. Beachpromenaderna kändes extra gott när vi tänkte på vädret hemma i Göteborg, och man behövde inte vara surfare för att ha det skönt i vågorna.
I Royal National Park, mellan Wollongong och Sydney, såg vi kakaduor (Sulphur-crested Cockatoos). När vi fotograferade ett par i ett träd blev det plötsligt ett fasligt liv, och flera kakaduor kom flygande. En ganska stor ödla hade klättrat högt upp i trädet, och detta gjorde fåglarna mycket irriterade. De försökte skrämma bort inkräktaren, men lyckades inte. Trots angreppen gick ödlan högre upp i trädet och in i ett hål i stammen. Ett tiotal kakaduor satt sedan på vakt ganska länge, men ödlan blev kvar i trädet.

Innan syndafloden i Eden. Vi hittade inte lustgården.


Förutom sandbeacher finns det vackra röda klippor längs kusten i Merimbula

Kookaburra i Merimbula

Camel Rock strax norr om Bermagui


Coolangatta Mountain i Shoalhaven Heads har speciell betydelse för aboriginerna


Fina liljor såg vi ofta längs vägkanterna


Utsikt från Saddleback Mountain, som ligger ett stycke upp i bergen från Kiama


Little Blowhole i Kiama blir till en fontän när havet ligger på från nordost


Utsikt över Stanwell Park med Grand Pacific Drive och Sea Cliff Bridge i bakgrunden


Sulphur-crested Cockatoos i Royal National Park


En uppretad kakadua försöker jaga bort en inkräktande ödla högt uppe i ett träd


Inkräktare, som inte är lättskrämd

2 Comments:

At 3:50 PM, Anonymous Anonymous said...

Hej igen!

Även ni har fått lite regn! det har vi också!!! Idag har vi "på riktigt" flyttat in i vår nya lägenhet. Det känns bra, den sista tiden har varit oerhört jobbig. Den känslan går inte att beskrivas och jag vill inte att någon annan skall behöva uppleva den heller.Kul med alla djur ni möter. de är verkligen olika dem vi har här även om man kan tycka att vissa liknar några man träffat förut. Ha det nu så bra och njut den sista månaden innan planet tar er tillbaka till dimman i Götet igen!

Kerstin

 
At 4:03 PM, Anonymous Anonymous said...

Vet ni hur många mil ni har kört. Det måste ha blivit en hel del. Inte konstigt att den börjar protestera. Det är verkligen mycket fina djur och jag är lite impad av fotografen. Har ni scanner med er. Finns det Pressbyrån där nere eller var köper ni vykorten?

Jag måste passa på att gratulera Daniel. Lite drygt nio timmar är beundransvärt.
// Bengt

 

Post a Comment

<< Home