Albany, Wheatlands, Goldfields och Nullarbor

Granitklipporna och södra oceanens vågor utanför Albany är imponerande. Här finns också Blowholes, som precis som det låter, är ett riktigt blåshål. Det finns här sprickor och hålrum i berget, vilka ger en häftig effekt när vågorna slår in mot land. Det bildas en tryckvåg, som låter ungefär som när en val sprutar. Sitter man vid sprickan i berget, när tryckvågen kommer, är det mycket effektfullt.

Vi besökte Sandalwood Factory, där man gör parfymer av sandalwood. Vi provade förstås, och vi luktade gott hela dagen. Vi gick på bio i Albany, och fick en pratstund med biografvaktmästaren. En 84-årig man, som flyttat hit från Polen och Tyskland efter kriget. Vi var inte många som var biosugna denna afton, trots att man visade flera filmer. Sex personer såg The Holiday, som är en ny film med hyfsad kritik här. Detta var ändå betydligt bättre än när vi var på bio i Perth på annandagen. De två övriga, som då var och såg Flushed Away, gick efter halva filmen, och vi fick avnjuta slutet helt själva. SF borde kanske inte klaga över dåliga publiksiffror i Sverige.

Eftersom en bro på South Coast Highway rasat fick vi välja ny väg för att ta oss österut. Det blev till att köra en ganska rejäl omväg norrut genom Wheatlands. Vetet var redan skördat, men stubbåkrarna var mycket stora. Det blev mera bushcamping. Vi hamnade i en liten ödslig by, Dudinin. Där bodde det nu bara 11 personer sedan de flesta flyttat ut. Man hade en jättefin tennisanläggning, men vi förstod inte riktigt vem som spelade tennis. Poststationen hade öppet en timme per dag, men affären hade lagt ner. Vi sov gott och skrämde en stor spindel i bekvämlighetsanläggningen.

Vidare genom Goldfields. Vi åkte österut utefter Golden Pipeline, som är en stor vattenledning från Perth till Coolgardie och Kalgoorlie. Denna rörledning byggdes kring förra sekelskiftet och var då ett gigantiskt projekt. I Coolgardie hittade man guld 1892, och detta blev starten på en hektisk guldfeber. Det saknades vatten i dessa områden och levnadsförhållandena var mycket tuffa. En tekniker presenterade idén om vattenledningen. I Coolgardie kunde vi läsa om smarta tekniska lösningar och smutsiga politiska kampanjer i detta byggnadsprojekt. Idégivaren kom i onåd innan de första vattendropparna kom fram. Ledningen fungerar än idag och är en förutsättning för regionen.

I Norseman tog vi avstamp för den långa resan genom Nullarbor mot öster och South Australia. Norseman var för övrigt namnet på en häst, som enligt legenden skrapade med sin hov och hittade guld. Nullarbor var bitvis riktigt vackert med många blommande buskar. Det blev mera mysig bushcamping. Vägen vidare mot Port Augusta blev sedan en ren transportsträcka.

Så här har vi åkt och besett oss genom Western Australia

Södra Oceanen vid kusten utanför Albany

Hotellet i Coolgardie har passerat bäst-före-datum för länge sedan

Vy från Nullarbor, som betyder "inga träd"

Emu med ungar i Nullarbor

Outback i västra delen av South Australia