kust till kust: Monkey Mia vid Shark Bay

Förste europén som kom till Australien var holländare och hette Dirk Hartog. Han kom 1616 till en ö i det område, som nu kallas Shark Bay. Detta var 152 år innan Captain Cook gjorde sin berömda resa. Shark Bay är klassat som ett World Heritage Area (världskulturarv) för den speciella naturen och djurlivet i vatten och på land. Som namnet antyder är det gott om hajar här. Hajtätast i världen under högsäsong (för hajar). Vi fegade oss därför på grunt vatten när vi snorklade.

Vi reste till Denham som ligger på en halvö i Shark Bay. Australiens västligaste stad. Stad är ett ganska vitt begrepp här, och jämförelsevis vore Lilla Edet rena storstaden. I Denham var det blåsigt. Så fort vi tog fram matbordet här fick vi sällskap av måsar, som bråkade om vem som skulle vara närmast vårt bord. De blåste upp sig för att se större ut och skrämma varandra. De lugnande sig lite, för en stund, när vi sa till. Efter en natt åkte vi ett par mil vidare till Monkey Mia.

Vi tror att Monkey Mia har fått sitt namn av att man kallade pärlfiskarna, som höll till här, för monkeys. De hade ofta en apa som husdjur. Nu är Monkey Mia namnet på en udde i Shark Bay, där den enda bebyggelsen är en campingplats med stugor och ett Visitor Center. Här mådde vi mycket gott i flera dagar. Charmiga pelikaner gick omkring på stranden, och en egen palmdunge gav skugga när solen värmde som mest. Härliga bad och delfiner att beskåda på riktigt nära håll. På Visitor Center visade man bra naturfilmer, och det hann vi också med några stycken.

Sedan 1960-talet har en familj av delfiner gjort till vana att besöka stranden i Monkey Mia. Mammor, döttrar och någon kalv. 6-8 delfiner kommer regelbundet på besök. De väntar snällt i en halvtimme, när en naturvårdare berättar för besökarna om delfinerna. De får därefter fisk som belöning. I havet utanför finns det gott om delfiner, men det är bara denna familj som kommer till stranden. Man har satt namn på 600 av delfinerna. Ryggfenorna, som kan vara skadade av exempelvis hajangrepp, är ett bra kännetecken. De yngre delfinerna lever farligt. Många blir hajmat.

Vi gjorde en vandring genom den omgivande terrängen. Den röda sanden fyllde snabbt skorna. Man kunde valt att ta en strandtur på en kamel, som har bättre anpassade fötter för det här underlaget, men vi ville se lite mer och hittade en egen vandringsled. Man upplever naturen helt annorlunda och mer fascinerande när man promenerar än när man ser den från bilvägen.

Vi gjorde också en båttur med en katamaran för att se mer av havet. Förutom delfiner, som jagade ikapp båten, fick vi se jättesköldpaddor och dugonger. Dugonger kallas ibland för sjökor, eftersom de betar sjögräs på grunt vatten. Liksom sköldpaddorna kommer de upp till ytan för att andas då och då. De var inte lätta att fotografera. När man väl fått syn på någon bland vågorna, så dök den strax. En liten filmsnutt lyckades vi få med oss. Vi besökte också en pärlfiskarpråm, där vi fick se och lära om ostron och pärlor. Det där man lärde sig i skolan, att pärlan växer till då det kommit ett sandkorn i ostronet, stämmer inte alls. Det är mycket mera komplicerat. Man visade oss många vackra pärlor. Och dyra.

---Vi vill gärna kommentera och försöka lugna den oro, som vi åstadkommit med vår blogg från Exmouth. Den uppkomna frågeställningen gäller vad reseledaren Kim på Ningaloo Safari Tours gjorde med sina byxor under simturen till utflyktsbåten. Svaret är helt enkelt, att han hade allroundbyxor, vilka för övrigt syns på bilden. Dessa var användbara för allehanda ändamål, dvs de passade för simning, snorkling, vandring, matlagning och som chaufförsuniform. En frottéhandduk på bilsätet räddade bilklädseln.

Pelikan på stranden i Monkey Mia