Från Cape Conran Coastal Park till Royal National Park

Vi kom till Cape Conran Coastal Park, längst österut i Victoria. En av många nationalparker utefter kusten. Samma stund som vi kommit in i skogvaktarstugan i parken öppnade sig himlen med åska och regn. Det var riktigt busväder i några timmar. Tältarna fick gräva kanaler för att vatten inte skulle rinna in i tälten. Vi hade det torrt i vår campervan. Det lugnade sig lite fram mot kvällen så att vi kunde ta en promenad på stranden. Även den här stranden var fantastisk, men vädret lockade inte riktigt till bad. Det blev några dagar med regn av och till. Vi fick göra regnskydd av ett par vinkartonger för att kunna ha öppet vädringsfönstren på natten. Det fungerade ganska bra, men en natt fick vi mycket regn och då blev det till att vakna vått. Den regnigaste natten bodde vi gott på motell i Eden, efter att vi tagit en promenad och fått ett mindre skyfall över oss. Vi hade då kommit till "Sapphire Coast" i New South Wales. När vi inte kunde bada passade vi på att köpa nya badkläder, och då återkom det vackra vädret.
Förutom härliga beacher finns det fina skogar i den här sydöstra delen av Australien, mellan bergen i Great Dividing Range och havet. Det var trevlig bilväg utefter kusten och vi tog god tid på oss. Stannade till för övernattning, när vi hittade en trevlig camping. I Merimbula åkte Kent med en mindre båt på en fisketur. Fiskelyckan var god och vi åt fisk i tre dagar efter det. Vid båtbryggan såg vi hur två stora stingrockor gled omkring. De såg verkligen imponerande ut och armarna skulle inte räcka till för att beskriva hur stora de var. Några kookaburror hade föreställning för oss när vi stannade för lunch i en skogsdunge. Charmiga fåglar, som påminde Christina om en del busfåglar i skolan. Beachpromenaderna kändes extra gott när vi tänkte på vädret hemma i Göteborg, och man behövde inte vara surfare för att ha det skönt i vågorna.
I Royal National Park, mellan Wollongong och Sydney, såg vi kakaduor (Sulphur-crested Cockatoos). När vi fotograferade ett par i ett träd blev det plötsligt ett fasligt liv, och flera kakaduor kom flygande. En ganska stor ödla hade klättrat högt upp i trädet, och detta gjorde fåglarna mycket irriterade. De försökte skrämma bort inkräktaren, men lyckades inte. Trots angreppen gick ödlan högre upp i trädet och in i ett hål i stammen. Ett tiotal kakaduor satt sedan på vakt ganska länge, men ödlan blev kvar i trädet.

Innan syndafloden i Eden. Vi hittade inte lustgården.

Förutom sandbeacher finns det vackra röda klippor längs kusten i Merimbula

Kookaburra i Merimbula

Camel Rock strax norr om Bermagui

Coolangatta Mountain i Shoalhaven Heads har speciell betydelse för aboriginerna

Fina liljor såg vi ofta längs vägkanterna

Utsikt från Saddleback Mountain, som ligger ett stycke upp i bergen från Kiama

Little Blowhole i Kiama blir till en fontän när havet ligger på från nordost

Utsikt över Stanwell Park med Grand Pacific Drive och Sea Cliff Bridge i bakgrunden

Sulphur-crested Cockatoos i Royal National Park

En uppretad kakadua försöker jaga bort en inkräktande ödla högt uppe i ett träd

Inkräktare, som inte är lättskrämd

Melbourne och Gippsland

Vi kom till Melbourne efter att ha besett oss längs Great Ocean Road. Vi hade fått lite bilproblem. Strålkastarna hade fungerat lite av och till sedan vi var norrut, men med lagom envishet hade vi lyckats få dem att fungera när vi behövde. Vi hade misstänkt, att det fanns ett väl dolt elektriskt relä, som inte mådde riktigt bra. I Mount Gambier räckte inte envisheten till för att få ljuset att fungera, och vi fick leta oss till en bilelektrisk firma. En trevlig man ägnade nästan två timmar åt skruvande och mätande, och kunde sedan konstatera att det var ett relä i ett kretskort, som inte fungerade. Ett "major problem" och en "bad construction" tyckte han, och det skulle ta lång tid att laga. Vi kunde bara instämma och fick klara oss utan lyse fram till Melbourne, där vi letade upp en filial till uthyrningsfirman. Man bestämde snabbt att vi fick byta bil. Det blev ungefär, som när man byter lägenhet. Med den skillnaden att vi fick stå på gatan och flytta över vårt lilla bohag i 34 graders värme. Bilbytet var i övrigt till vår fördel, eftersom vi fick en lite nyare och bättre bil. Man grymtade lite när vi även tog med våra nytvättade gardiner, men det är viktigt med trivselfaktorn, tyckte vi.
Melbourne är en stad med spårvagnar, och dessa bestämmer mycket av stadsbilden. Känns igen från Göteborg. Man har en City Circle Tram, som går runt stadskärnan. Denna är främst till för turister och är gratis. En trevlig variant av sightseeing. Vi åkte runt och hoppade av där vi ville se oss omkring. Vi gick in och ut i affärer, besökte biblioteket, fikade och åt, ungefär som turister gör i alla större städer. Lite utflykt till parker i omgivningen blev det också.

City Circle Tram bjöd på sightseeing

Vackra Flinders Street Station. Här passerar 260.000 personer per dag.

.

En blandning av gammalt och nytt i Melbourne

Vidare söder- och österut genom Gippsland. Wilsons Promontory National Park är den sydligaste udden på australiska fastlandet. Här finns många fina vandringsleder och en fantastisk natur. En stor campingplats rymde oss och många andra. Vi upptäckte en gammal Volkswagenbuss med ett S-märke. En av killarna i ett gäng av campare pratade svenska med tydlig östermalmsklang. Han var australiensare och bodde nu i Melbourne, men hade bott 5 år i Stockholm. Vi gick lite vandringar och planerade också att träffa på någon wombat, som brukar komma fram ur sin håla strax efter att solen gått ner. Vi hade sett flera hålor och spillningar i skogen, och höll oss där (bland myggen), när solen gick ner. Lite oturligt att vi inte såg någon, och att det samtidigt, enligt grannarna, hade varit en wombat vid vår campervan. Nästa gång skall vi vara mera noggranna, när vi bestämmer mötesplats med en wombat.

Wilsons Promontory National Park kallas också "The Prom"

Glansperioden för Toora är över och nu är det mesta "for sale". Men campingplatsen var mycket trevlig.

.

Black Swan i Lakes Entrance

Limestone Coast och Great Ocean Road

Kuststräckan i sydöstra Southern Australia kallas Limestone Coast. I Coorong National Park finns det gott om laguner, sjöar och våtmarker. För geologer och fågelskådare är nog detta ett eldorado. Vi campade i "bushen" i Coorong och provade även på lite "bushwalking".

Vi hamnade sedan i Mount Gambier, som ligger i ett område med många kalkstensgrottor och "sinkholes". Ett sinkhole är ett stort hål i marken, som bildats när taket i en kalkstensgrotta rasat in. Umpherston Sinkhole är som en trädgård (The Sunken Garden) med trappor ner i hålet och strålkastarbelysning kvällstid.

Här bor många possums, och de blir aktiva fram mot kvällen. De har vant sig vid besökare, som brukar ha med sig mat. Man brukar annars avråda från att mata de vilda djuren. "Keep Wildlife Wild". Men här var det okej. Possumen var helt orädda och klättrade omkring oss på trappräcken och bergväggar.

Regionen har också varit en av de mest vulkantäta i världen. Ett område med tre sjöar, som bildats i kratrarna från en slocknad vulkan, är nu ett mycket vackert naturområde. Den största av sjöarna, Blue Lake, har ett klarblått vatten på sommaren, och vi fick plocka fram våra gamla fysikkunskaper för att förstå varför. På vintern lär vattnet vara grön-grått.

Vidare in i staten Victoria och Great Ocean Road, som i år firar 75 år. Den byggdes av hemvändande soldater från första världskriget. Den anses vara en av de vackraste vägarna i världen, och efter att ha åkt vägen och sett dess omgivning instämmer vi gärna. Det blev många stopp för fotografering.

London Bridge Has Fallen Down! Denna klippa hade en naturlig bro till fastlandet, som kallades London Bridge. 1990 rasade bron och det bildades istället ett London Arch. Två personer, som hamnat på den nybildade ön när bron rasat, kunde hämtas med helikopter efter några timmar.

Vi kom till Kennett River Caravan Park, som ligger vid Great Ocean Road, mellan skogen och havet. Koalor satt i träden runt vår campervan. Vi gick en promenad upp genom skogen, och kunde se fler koalor. Vi kunde knappast se oss mätta på dessa charmiga djur, men risken att få nackspärr av att stirra högt upp i träden hejdade oss. Vi nöjer oss också med tidigare bloggbilder på koalas för att inte trötta våra läsare. Även ett par echidnor visade upp sig.

Echidnan här har annorlunda taggar än de på Kangaroo Island.

Papegojorna på campingen var ganska vana vid besökare. Vi fick en påse frön att mata med. De har en fantastisk teknik att rensa fröna när de äter.

Crimson Rosella

King Parrot

Christina med handen full av frön

En annan sida av Great Ocean Road

Från Kangaroo Island till Victor Harbor

Sydkusten på Kangaroo Island är speciell. Längst västerut i nationalparken Flinders Chase finns Admirals Arch, som är en mycket vacker klippformation. Här finns en stor sälkoloni med New Zealand Fur-seals. Vackra och aktiva djur. Märkligt hur de kan kastas omkring i vågorna bland klipporna utan att skadas.
I nationalparken finns också Remarkable Rocks, som är granitklippor med gigantiska stenblock, som formats av hav och vind. De är just "remarkable".
Australian Sea-lions hittade vi på beachen i Seal Bay. Dessa sjölejon ligger på beachen och sover nästan hela tiden, och beter sig helt annorlunda än sälarna. De ger sig ut på fiske i 2-3 dagar, och kan då simma många mil ut till havs. När de kommer tillbaka vilar de fram till nästa fisketur. Ibland, och speciellt om det blir för kallt på natten, tar de sig längre upp på stranden och kan då förflytta sig ganska långt.
Vi besökte också Vivonne Bay, som enligt någon undersökning är australiens bästa beach. Vi hade svårt att instämma i detta, då vi redan tidigare sett så oerhört många fina beacher.
Efter minnesvärda dagar på Kangaroo Island åkte vi vidare på Fleurieu Peninsula, som är mycket vackert med böljande kullar, fält och skogar. Många blommande träd. Vi stannade till i kust- och turiststaden Victor Harbor, där vi firade Christinas födelsedag och Australia Day. En bakelse, stor som ett hus, försökte vi trycka i oss utan att lyckas fullt ut.
Vi tog en promenad ut på Granite Island, där vi hittade pingviner, som gömde sig i små hålor i marken. Fram mot kvällen blir de mer aktiva och ger sig ut på fiske.
Vi kunde konstatera, som så många gånger tidigare, att man är mycket duktig på att marknadsföra turismen i det här landet. I varje ort finns det ett Visitor Center, och man är alltid lika tillmötesgående att svara på frågor och att hjälpa till. Man får så mycket broschyrer och kartor, att man kunde klara sig helt utan guideböcker och kartbok.
Européerna har tagit med sig flera oönskade djur till Australien. Rävar, katter, kaniner, getter, paddor och flera andra invandrade djur har stört djur och natur här. Christina fick känna på en sådan störning på ett mycket påtagligt sätt i Victor Harbor, när en European Wasp (geting) gav henne ett stick i den ädlaste av kroppsdelar. Getingar borde inte finnas, åtminstone inte här! På Kangaroo Island hamnade vi i en bisvärm, invandrad från Ligurien i Italien, men då utan någon direkt fysisk kontakt.

New Zealand Fur-seal

En stunds vila på klipporna

Remarkable Rocks

Sjölejon på beachen

Man behöver sträcka på sig ibland

De yngre hannarna tränar sig. I parningstid går det riktigt hett till.

Man kan åka hästdragen spårvagn till Granite Island i Victor Harbor

Havskatt i Södra Oceanen