Till Kangaroo Island

Vidare söderut från Adelaide utefter kusten och ut på Fleurieu Peninsula. Vi tog härifrån färjan ut till Kangaroo Island, som är Australiens tredje största ö. Här bodde vi på en campingplats med många djur alldeles inpå oss.
Tammar Wallabies kunde vi se strax utanför campingplatsen, där de var aktiva hela dagen. Från näst intill varenda buske hoppade det fram en wallaby. De jagade runt ganska livligt och vi tror att det kan ha varit parningstid, vilket åtminstone ett par hade konstaterat. Dessa wallabies är numera sällsynta på fastlandet, men vi kunde notera att de trivs bra på denna ö. Fram mot skymningen kom de in på campingplatsen och åt av gräset där.
Större kängurur, Kangaroo Island Kangaroos, tittade lite förstrött på oss, men var annars ganska oberörda när vi träffades på promenad.
Echidnan är ett litet djur med taggar, som påminner om igelkotten, men är lite större. Taggarna är som pilspetsar och mycket vassa. De sägs vara svåra att få syn på, och rullar ihop sig om de blir skrämda. Vi hade tur och träffade detta speciella djur vid flera tillfällen.
Koalor trivs utmärkt på Kangaroo Island. Nästan för bra, tycker en del, eftersom de går hårt åt beståndet av eukalyptusträd. Koalan lever helt på blad från dessa träd. Vi fick se många koalor i träden runt om och på campingplatsen. En speciell upplevelse var att se en koala klättra ner från ett träd, gå över till att annat träd, och där klättra upp för att äta. Under promenaden på marken gick den alldeles intill oss. Det var nästan så att vi trodde, att den gillade oss, när vi kom tillbaka och hälsade på den senare. Mycket charmig!
Det fanns också många papegojor, av sorter vi inte sett förut. Mycket vackra, men höll sig högt uppe i träden. En possum kom smygande i skymningen, och en koala skyndade (!) förbi oss när vi åt vår sena middag.
På sena kvällen kunde vi se kometen McNaught, som under några dagar syntes med en lång svans på en fantastisk stjärnhimmel. The Greatest Show On Earth skrev en dagstidning om denna komet.

Tammar Wallabies

Kangaroo Island Kangaroo

Cape Barron Goose

Short-beaked Echidna

Koala med unge

Det gäller att hitta ett bra läge när man skall sova

Det finns gott om papegojor på Kangaroo Island

Vår egen Koala

Port Augusta och Adelaide

Efter många mil kom vi fram till Port Augusta. Här möts "the outback" och "the sea" enligt turistinformationen. Vi tog en varm promenad för att hälsa på hos Royal Flying Doctor Service, som har en bas här. Den första medicinska insatsen per flyg gjordes 1928. Den tekniska utrustningen under de första åren var ganska primitiv men man var uppfinningsrik, och utvecklade exempelvis en pedaldriven radiomottagare. Vi såg en presentation på video, men vi kände inte igen någon från TV-serien.

I Port Wakefield fanns det gott om måsar och duvor, som tyvärr var förtjusta i vår campervan. Efter en natt och en biltvätt åkte vi vidare till Adelaide, som är en härlig stad. Det var 40 grader varmt när vi kom dit, vilket var ett gott skäl att bo vid beachen och bada i havet. Följande dagar blev betydligt svalare med ganska mycket regn, vilket är ovanligt så här på sommaren. Vi kunde trivas gott ändå, men längre norrut i South Australia drabbades man av översvämningar. Lite storm ställde också till det på vissa ställen. På de fina beacherna i Glenelg fick man ta till caterpillars för att städa upp.

Vinbönderna kring Adelaide var säkert nöjda över lite regn, eftersom det tidigare varit en torr säsong. Vinodlingarna i Barossa Valley, som ligger några mil nordost om Adelaide, var de första i Australien. Vi gjorde en vinresa och besökte trevliga Visitor Centers hos Jacob´s Creek, Penfold och Wolf Blass, där man var frikostig med provsmakandet! Vi tog en biltur längs vindlande vägar genom Adelaide Hills. Mycket vackert! Det blev mera provsmakning när vi besökte Haigh´s chokladfabrik. Chokladtryffeln var fin!

Cykeltävlingen Tour Down Under avslutades i Adelaide med 18 varv inne i staden. Vi fick bra platser att följa hela etappen. Festligt och spännande! Flera utbrytningar, som hämtades in av klungan. En häftig känsla att stå vid staketet när hela klungan cyklade förbi. Man kände verkligen suget, och cyklisterna var inte mer än några decimeter från oss. En australiensare (Robbie McEwen) vann den sista etappen, men schweizaren Martin Elminger kunde cykla in som totalsegrare.

Turistvänliga Glenelg vid kusten söder om Adelaide

Vinprovning hos Wolf Blass

Musikanter på gågatan Rundle Mall i Adelaide. Det svängde gott om den här kvartetten, som spelade irländsk folkmusik.

Tour Down Under i Adelaide. Notera en av stadens många kyrkor i bakgrunden.

En objuden gäst i vår campervan

Albany, Wheatlands, Goldfields och Nullarbor

Granitklipporna och södra oceanens vågor utanför Albany är imponerande. Här finns också Blowholes, som precis som det låter, är ett riktigt blåshål. Det finns här sprickor och hålrum i berget, vilka ger en häftig effekt när vågorna slår in mot land. Det bildas en tryckvåg, som låter ungefär som när en val sprutar. Sitter man vid sprickan i berget, när tryckvågen kommer, är det mycket effektfullt.

Vi besökte Sandalwood Factory, där man gör parfymer av sandalwood. Vi provade förstås, och vi luktade gott hela dagen. Vi gick på bio i Albany, och fick en pratstund med biografvaktmästaren. En 84-årig man, som flyttat hit från Polen och Tyskland efter kriget. Vi var inte många som var biosugna denna afton, trots att man visade flera filmer. Sex personer såg The Holiday, som är en ny film med hyfsad kritik här. Detta var ändå betydligt bättre än när vi var på bio i Perth på annandagen. De två övriga, som då var och såg Flushed Away, gick efter halva filmen, och vi fick avnjuta slutet helt själva. SF borde kanske inte klaga över dåliga publiksiffror i Sverige.

Eftersom en bro på South Coast Highway rasat fick vi välja ny väg för att ta oss österut. Det blev till att köra en ganska rejäl omväg norrut genom Wheatlands. Vetet var redan skördat, men stubbåkrarna var mycket stora. Det blev mera bushcamping. Vi hamnade i en liten ödslig by, Dudinin. Där bodde det nu bara 11 personer sedan de flesta flyttat ut. Man hade en jättefin tennisanläggning, men vi förstod inte riktigt vem som spelade tennis. Poststationen hade öppet en timme per dag, men affären hade lagt ner. Vi sov gott och skrämde en stor spindel i bekvämlighetsanläggningen.

Vidare genom Goldfields. Vi åkte österut utefter Golden Pipeline, som är en stor vattenledning från Perth till Coolgardie och Kalgoorlie. Denna rörledning byggdes kring förra sekelskiftet och var då ett gigantiskt projekt. I Coolgardie hittade man guld 1892, och detta blev starten på en hektisk guldfeber. Det saknades vatten i dessa områden och levnadsförhållandena var mycket tuffa. En tekniker presenterade idén om vattenledningen. I Coolgardie kunde vi läsa om smarta tekniska lösningar och smutsiga politiska kampanjer i detta byggnadsprojekt. Idégivaren kom i onåd innan de första vattendropparna kom fram. Ledningen fungerar än idag och är en förutsättning för regionen.

I Norseman tog vi avstamp för den långa resan genom Nullarbor mot öster och South Australia. Norseman var för övrigt namnet på en häst, som enligt legenden skrapade med sin hov och hittade guld. Nullarbor var bitvis riktigt vackert med många blommande buskar. Det blev mera mysig bushcamping. Vägen vidare mot Port Augusta blev sedan en ren transportsträcka.

Så här har vi åkt och besett oss genom Western Australia

Södra Oceanen vid kusten utanför Albany

Hotellet i Coolgardie har passerat bäst-före-datum för länge sedan

Vy från Nullarbor, som betyder "inga träd"

Emu med ungar i Nullarbor

Outback i västra delen av South Australia

Från Harvey till Denmark

Vi lämnade Perth och valde en väg några mil inåt landet. Här åkte vi genom ett vackert jordbruksområde. I Harvey tittade vi in i ett fint Visitor Centre och fikade i Stirling´s Cottage, som var lite historiskt intressant. Vår favoritjuice heter för övrigt Harvey Fresh, men vi fick inte riktigt kläm på var man odlar apelsinerna. Vi tog oss därefter åter ut till kusten och Bunbury, där vi tillbringade ett par dagar. Ett par gamla fina hotell med dito pubar förgyller stadsbilden här.
Varje ort vill ha något att vara stolt över. Något som är störst, högst, äldst eller mest. I Busselton är man stolta över att ha den längsta träbryggan i den södra hemisfären. En jetty som är drygt 1,8 kilometer lång. Den byggdes under senare delen av 1800-talet och användes tidigare för att skeppa ut timmer. Man avverkade skog i sydvästra Australien och skickade till Europa och engelska kolonier. Tunnelbanestationer i London byggdes med timmer härifrån. Jettyn är nu en turistattraktion, som man försökt bevara trots cykloner och bränder. En fin promenad på bryggan fick vi tillsammans med många andra.
Margaret River är en liten turistanpassad stad och lite av center för den lokala vinindustrin. Graceton ligger vid kusten någon mil utanför Margaret River. Här firade vi in det nya året på en härlig campingplats i skogsmiljö. Mest tältare. Grannfamiljen varnade för att det kunde bli livat fram mot kvällen. Det började bra med AC/DC i ena örat och Midnight Oil i det andra, men när det blev nytt år var det mycket lugnt med några tomtebloss och stillsamma nyårsönskningar. Vi hade ett bra kök och tillagade gott oxkött till skumpan. Fina beacher här också, och vid Prevelly Park var dessa speciellt lyckade för surfning. Vi nöjde oss dock med att bada och titta på surfarna. Det egna surfandet sparar vi tills vi får internetkontakt.
I den här regionen finns det också gott om kalkstensgrottor. Vi gick ner i Lake Cave, och blev fascinerade.
Fortsatt söderut och till fyren vid Cape Leeuwin, där de indiska och södra oceanerna möts. Därifrån österut och genom fina skogsområden. Vi övernattade bland eukalyptusträden. I Valley of The Giants lärde vi oss mer om dessa träd. Vissa kan bli 400 år gamla och 75 meter höga. Man hade gjort en promenadslinga, Tree Top Walk, 40 meter upp bland trädkronorna. Det var ganska svajigt och kul.
I den här delen av landet regnar det ganska mycket, upp till 1200 mm på ett år. Några dagar fick vi känna av detta. Regn och blåst. Dagstemperaturen sjönk ner mot 17 grader. Det kändes nästan som en svensk midsommar. Vi fick plocka fram jeansen och jackorna, som låg längst ner i packningen. Ganska skrynkliga!
I Denmark (som inte har något med landet att göra) provsmakade vi vin och köpte en god Shiraz. Vi provsmakade toffee på en liten godisfabrik och på Eden Gate Blueberry Farm åt vi blåbärsmuffins och drack blåbärste. Bara läckerheter! Sedan fick vi besked om att cyklonen Isobel drabbat Esperance och vägen dit. 220 mm regn på två dygn och 30 sekundmeter. En bro på South Coast Highway är raserad, och man vet ännu inte när vägen kan öppnas. Vi åker vidare till Albany och avvaktar där innan vi åker vidare österut. Kanske blir vi strandsatta där någon vecka.

Swan Draught, please!

Surfingvåg i Prevelly Park

Christina njuter av vågorna utan att surfa

I kalkstensgrottan Lake Cave

Detta Eukalyptusträd (Red Tingle), som är 400 år, har en omkrets på 12,5 meter vid marken.

Tree Top Walk

Galah på besök